CARTA MARINA 1539

Det finns bara två kända originalexemplar av Olaus Magnus världsberömda karta "Carta Marina" eller som den fullständiga titeln lyder, "SJÖKARTA OCH BESKRIVNING ÖVER DE NORDLIGA LANDEN OCH DERAS MÄRKVÄRDIGHETER SORGFÄLLIGT UTARBETAD ANNO 1539".

Ett - tidigare helt okänt exemplar - förvärvades år 1962 av Uppsala Universitetsbibliotek från en privatperson i Schweiz för 150.000 kronor. Det andra exemplaret är känt sedan 1886 då det hittades av en forskare i Hof- und Staatsbibliothek i München där det fortfarande förvaras. Detta exemplar erbjöds Sverige att köpa år 1950 för 250.000 DM. Affären genomfördes inte eftersom pengar ej kunde anskaffas.

Under 12 års tid arbetade Olaus Magnus med sin Carta Marina innan den slutligen trycktes i Venedig 1539. Tryckningen gjordes efter nio stycken trästockar - således nio blad som sedan sattes samman till en stor karta. Den träsnittare som utfört graveringen av stockarna har mästerligt behandlat sitt material. På en normal arbetsdag kunde en duktig träsnittare gravera högst en kvadratdecimeter. Carta Marina omfattar totalt 212 kvadratdecimeter varför arbetet i sin helhet kan ha utförts på cirka sex månader. Olaus Magnus - Sveriges sista katolska ärkebiskop - född 1490 - död 1557 - grundlade med sin stora karta den svenska kartografin.

De idag kända originalexemplaren är båda okolorerade. Givetvis måste under 1500-talet åtskilliga kartor ha sålts från Venedig och genom litteraturen känner man till två exemplar - båda kolorerade.

Geografen Giambattista Ramusio i Venedig sände ett kolorerat exemplar - i guld och andra färger - av Carta Marina till guvernören över spanska Västindien, Gonzalo Fernández de Oviedo y Valdés. Lyriskt har denne i sin tur beskrivit kartan i sitt verk "Historia natural y general de las Indias".

Genom bevarade kataloger vet man också att ett exemplar år 1593 kom till biblioteket i kungliga slottet El Escorial nordväst om Madrid. I katalogen beskrivs detta exemplar som praktfullt illuminerat.

Att exemplaret i El Escorial anlände 1593 är kanske inte någon tillfällighet. Samma år kom konung Sigismund Vasa till Sverige för att bland annat försöka återföra svenskarna till den katolska tron. Aktionen stöddes av påven och spanska kungen Filip II. Kriget mot England hade misslyckats och den spanska armadan var krossad. Kanske satt Filip lutad över Carta Marina för att följa Sigismund på hans motreformationsattack mot Sverige.

Båda dessa - i litteraturen beskrivna exemplar - är idag försvunna.

Under modern tid har olika nytryck - mer eller mindre lyckade - utförts. Den bästa nyutgåvan är reproduktionen av München-exemplaret - utgiven 1949 - av dåvarande föreståndaren för Kungliga Bibliotekets kart- och planschavdelning - J. Haglund. Tryckningen utfördes i ljustrycksteknik - på specialtillverkat gultonat linnepapper - av hovintendenten John Kroon i Malmö.

VÖBAM i Vallentuna är ägare av hela den kvarvarande upplagan av Kroonska editionen från 1949. Utifrån denna ges nu kartan ut helt handmålad.

Kartan målas i olika tekniker.  Total upplaga för hela världen är 100 exemplar. Dessa numreras och kan förses med sina ägares initialer. Olaus Magnus har på sin Carta Marina lämnat två stycken sköldar "vita" för att ägaren där skulle kunna placera sina vapenbilder.

Källor:

- Studier av Carta Marina, Uppsala Universitetsbiblioteks kart- och bildavdelning, hösten 1990

- de Oviedo y Valdés, G.H. (1478-1557), spansk historieskrivare, ståthållare i Cartagena i Nya Grenada (nuvarande Columbia). "Historia general y natural de las Indias". Delar utkom 1535 och 1557. I sin helhet utgiven 1851-1855.

- Richter Herman. Olaus Magnus Carta Marina 1539. Lund 1967. Studies and sources published by the Swedish History of Science Society, 11:2.

Detalj ur kartans högra övre hörn.

POTENTISSIME ac generosissime domine Rex.
Tecktes edert Kongl. May:t willia weta, at jag nu senast i Martz månad sende til eders Nådz och the unge Herrers wällost en mechtig och widlöptigh Swerigis Crönike myckit ärliga dichtedt af min käre herre broder Erchebiskop Jöns i Upsala och af mig häri Rom fliteliga prentedt, hwilken book förer en Råstocks Adelsman hetandes Doctor Laurentius Kirckhoff, den mig wist lofvade sådane Crönike trolige wille bestyre in i rijjket. Sådane böcker are wäll nu utspredde genom all werlden doch af Fenedij, som är beqwemligest för alle landskap. Mig hoppas ät sådanna mitt arbete och kostnadt må E. N. och the unge Herrer och jemwell allom behaga, som wett och skäll willia och kunna bruka. Är och förhanden nu i prenten een annen book myckit mer underligen af Swerigis och Göthis ärligheet ock hwad i the Konungarijken är, än någon tijd af werldsens begynnelse til denne dagen schrifwit är, och blifwer fullkomnat till Michelsmesze. Der får eder Nåd och all werlden see underlig stycke vdi, i allom til hugnat gangz och wällfärd, och ingen til skada heller tunga uthan Konung Christiern, huru hans Regemente war 1520 i Stockholm, der jag när war och söchtes fast at blifwa afhuggen med andra, och blef af Gudi wäll förwarat at göre myckit godt i min tijd så länge jag lefwer, såsom mig hoppas E. N. merckie warder när jag är död, at jag aldrig åstundade någon menniskios skada heller ogunst, det E. N. synes likt wara at jag ey besittia kan min domkyrcke Gudi til tienist och E. N. och allom til gagn och gode, må Gud alzwollig (som edert och mitt hierta hafwer i sine händer) thet ransaka, hwars brist thet är, och löne ther efter till ewinnerlige dager. Det E. K. N. manliga låter byggia på Upsala berg, kan wäl wara nyttigt for E. N. unge Herrar af hwilka heller theras afföda någon blifwer Erchebiskop efter Christi lag, då seer E. N. i framtijden at honom bättre thet bekommer, än någen annen. Det en broder är konung, then annen Erchebiskop, Biskop eller Cardinal, är ey owanligeth i anner Christna rijke, som i Spanien, Franckerijke och Portugalen brukas. Item sammaledes i Wastena, må hendas ät E. N. barn eller barnebarn mage hafwa stooran tancka och begiären antingie fruger eller drottningier at fridsambliga tiene Gud hart wid Klöstret och ther ingå, och tage E. N. arbete wäl til tacka både för Gud och werlden. Wore och någre (som Gud förbiude) wille til intet göra then Gudztienist, som the fattige Jomfruer plage giöra i Wastena, då råder jag med alle störste troo och ödmiukt ät E. N. lather thet alldrig ske, förty E. N. slächte skall i thet rum framdeles få och niute all hugswalen och roligheet i thet rummet, när twedrächt hände kan, framdeles i så stoor och wellig rijke. Råder och E. N. eldzsta Son den stund jag lefwer här i fremmande land skrifwe mig till. Jag will så mig Gud och alt thet heligt är, troligen råde honom och hans bröder och allom godom i rijketh, at the skole mig aldrig straffa. Thet warder kommen i sanning, at them behof giörs rådet mer än rijkedomer och när alt försynlige i tijd och tima läges, då få them altzintet fattas, hwaske thet ene eller thet andre. Item så tecktes E. N. och wetta at Grefwe Johan van der Hoy är nu stadfäst i Rom för een Biskop i Oszenbryggie i Westphalene, kostandes där uppå öfwer 3000 Ducater, Gud late honom thet wäll bekomma. XI år är nu at jag blef stadfäst till Upsala och hafwer ey en skerf ther af anammat ey heller ett ord i bref eller tmderwisning af E. K. M., thet större hafwer bekymbret än någen ränthe, at jag ey hafwer kunnet fullborde min gode wllie, som jag drager til mitt fädernesrijke, det Gud känne, hwilken jag ödmiukeligen befaller E. K. M:t altid. Skrifwit i Rom die prima Maji
1554.
Cl. Regiae Mtis
humillimus servitor
Olaus Archiepiscopus Upsalensis.


UTDRAG UR GUSTAF VASAS SVAR TILL OLAUS MAGNUS
DAT. ARBOGA DEN 8 AUG. 1554.
TIL THETT ANDRE lathe I förstå, att en annen book är och nu förhanden i prentett, myckit mere underligan om Sverigis och Göthes ährligheet. Then evige Gudh han förläne sine helige nåder ther till, att någen kunne finnes, then som sigh ville öfver vårth fattige fädernesland late förbarme och tilhielpe, att the oährlige stycker, som oss svenske med orätte och öfvervåld af vare fiender äre tillagde och til evigt haatt orätteligen opå förde, mötte till intett göres. Thett vore ett ganska christeligit verk, vore och så lofvendes uttaf Gudh och alle christne menniskier, och tvifler oss intett, att I väl hafve läsett then Albertum Krantz, Saxonem Gramaticum och andre städerska skribenter och historicos, the doch både medh krig och orättmätige skrifvelse och cröniker ganska hårdeligen oss svenske och vårtt fadernesland förfölgdt hafve och dageligen förfölge till att undertrycke, fördämpe och i grund till intett göre. Som I och schrifve, att vij och all verden få see underlige stycker utti samme book; käre biskop Oluf, ändoch Gudz underlige verk och gåfver finnes nogsampt och öfverflödelige uttöfver hela verden, så at meniskelig förnuft icke någon tijd thet rätteligen tilfyllest utransake eller begrunde kan, så kan väll skee, att then alzmechtigeste Gudh, som alting väl skicket och skapat hafver, efter sin store obegripelige maiestettz alzmechtigheet hafver och så til äfventyrs någott thesse konungerijker med begåfvet, som andre rijker icke hafve och kan ske utti andre land synes vare underligit. Thessliges hafver och Gudh utti andre land och konungarijker myckitt sammansat, thet som utti thesse konungerijker synes vare fast underligit och sielsyndt, och begifve sig ofte uttan tvifvel utti samme land och konungerijker månge selsinde stycker och ährender, opå hvilke nog ähr förundrandes. Så kunne vij intett annat ther om säije, uttan Gud, som alting hafver utti sina hender och alting förseer och förseedt hafver af evigheet, han skicker och lager alt efter sin helige vilie, honom skee lof och prijs til evig tijd!


KOMMENTAR
av Isak Collijn.
OLAUS MAGNUS har varit en mycket flitig brefskrifvare, men af hans korrespondens äro endast några få bref kända, däribland till GUSTAF I, biskopen af Ermland JOHANNES DANTISCUS och kardinal STANISLAS HOSIUS. I sina s. k. själfbiografiska anteckningar (se Hist. Handl, XII: 2: l, 1892) vid året 1534 säger Olaus Magnus följande, som just visar, att han fört en omfångsrik brefväxling: «Manendo tamen ibidem [Danzig] jubente fratre suo (han nämner sig alltid i tredje person i dessa anteckningar) Johanne archiepiscopo Upsalensi plures epistolas ad Cesaream majestatem, regem Romanoruin, Francie et Polonie ac alios archiepiscopos, episcopos, duces et magistratus in favorem fidei restituendc ultra biennium conscripsit; sed raro responsio efficax reddebatur». Det är mer än troligt, att forskningar i utländska bibliotek och arkiv skulle kunna bringa i dagen än flera bref till och från honom och därmed intressanta bidrag till den märklige mannens karakteristik. Det vore därför af synnerligen stor vikt om forskningar i nämnda hänseende snarast möjligt blefve igångsatta, så att resultaten kunde komma den blifvande monografien öfver Olaus Magnus till godo, som det är Michaelisgillets afsikt att offentliggöra i kommentarbandet till den svenska öfversättningen af Historia de gentibus septentrionalibus. Ett af de intressantaste brefven från Olaus Magnus är det som han den l maj 1554 skref från Rom till Gustaf I och som vi här ofvan återgifvit. Detta bref finnes förut aftryckt i SPEGEL: Skriftelige Bewis hörande tilSzvenska Kyrckio-Historien, Ups. I 716, s. 87 f.: Mäster Oluf Swinefootz Bref til Konung Gustaff den förste. Dat Rom den l Maji 1554. Det är som synes skrifvet med anledning af det exemplar af JOHANNES MAGNUS Historia de omnibus gothorum sveonumque regibus, tryckt på Olaus Magnus bekostnad i Rom år 1554, hvilket denne genom förmedling af Laurentius Kirckhoff, en adelsman från Rostock, öfversände till Gustaf I. Samtidigt omnämner Olaus äfven utgifvandet af sitt eget verk, Historia de gentibus septentrionalibus, hvarom han i sitt bref yttrar följande rätt själfmedvetna ord. «Är och förhanden nu i prenten een annen book myckit mer underligen af Swerigis och Göthis ärligheet ock hwad i the Konungarijken är, än någon tijd af werldsens begynnelse til denne dagen schrifwit är, och blifwer fullkomnat til Michelsmesze. Der får eder Nåd och all werlden see underlig stycke udi, allom til hugnat gangz och wällfärd, och ingen til skada heller tunga…..” Olaus berör äfven i sitt bref de förhållanden, under hvilka han lefver långt borta från sitt fädernesland, till hvilket han drages, och där han icke kan få «besittia sin domkyrcke». Oaktadt elfva år hafva förflutit, sedan han utnämndes till ärkebiskop i Upsala, har han «ey en skerfther af anammat», icke heller har han hört ett ord från konungen, hvilket ger honom ännu större anledning till bekymmer. Han griper också tillfallet i akt att gifva konungen och hans söner en del råd, som dock mera klinga som förebråelser. Konung Gustaf svarar honom i ett den 8 aug. 1554, från Arboga dateradt, långt bref (aftr. I Konunff Gustaf den förstes registratur, XXIV, 1906, s. 382 ff.). Konungen har då ännu icke kommit i besittning af det i Olaus bref nämnda exemplaret af Johannes krönika, då väl eljes svaret ej skulle blifvit affattadt i så pass milda ordalag som nu relativt är fallet Det är ju bekant, hurusom konungen, sedan han tagit del af Johannes Magnus verk, blef i hög grad uppbragt öfver att denne icke blott underlåtit att skildra de händelser och tilldragelser, som inträffat under hans styrelse, utan därjämte nöffuer heele bokenn nästenn, Ther honum nogit bequemeligit tilfälle giffues, laster, häder, och smäder vthan all sanningh, skäll och bewijss, både wartt Christelige Regement, så och wår egenn person til thet högxte.» (Se Gustaf I:s bref till sina söner Erik och Johan, Vadstena den 4 maj 1555, aftr. I THYSELIUS och EKBLOM: Handlingar rör. Sveriges inre förhållanden under konung Gustaf l, Bd. 2,1844, s. 388 f.). Jag har här aftryckt den passage i kung Göstas bref, som utgör hans svar på Olaus meddelande om sin Historias tryckning, som ju är prägladt af stor välvilja. I andra punkter åter svarar konungen sin «käre biskop Olof» på sitt kända skarpa sätt och skräder ingalunda orden. Oaktadt de här meddelade aktstyckena förut äro kända och publicerade, har jag icke velat underlåta att ur dessa meddela just Olaus Magnus egna tankar om sitt verk, liksom också Kung Göstas åsikter om ett dylikt arbetes nytta för fosterlandet De kunna ju lära oss att än ytterligare uppskatta det arbete, hvaraf vi i dag gifvit ut den första delen i detta verks första svenska öfversättning.
Upsala 18 dec. 1909.
Isak Collijn.