1547-1625.
Cartographer and historian, d. Groningen.
Bland arbeten.
Frisia Orientalis, 1590-(5).
Maps of Groningen & Friesland 1616 used Hondius, Blaeu &c.
Tooley.
Född 1731 (ej 1732) 22/3 i Härnösand, död 1809 16/7 i Täby, Husby-Lyhundra sn (Sthlm).
Lantmätare och ingenjör. Tecknare, kopparstickare och modellör.Son av rektorn Jacob Å. och Elisabeth Plantin. Student via Uppsala universitet 1748. Erhöll av rikets ständer ett stipendium för att lära sig teckna och gravera och utbildade sig i dessa ämnen för Jean Eric Rehn i början av 1750-talet. Förkovrade sig ytterligare som gravör för Per Floding från 1766. Avlade lantmäteriexamen 1754. Tjänstgjorde som ritare vid Vetenskapsakademien 1755 2/8 — 1784 4/2. Lärde sig modellera för Adrien Masreliez 1757-59. Utnämndes 1760 till föreståndare för en av ständerna 1757 grundad metall-, manufaktur-, rit- och modellskola, där han även undervisade i ornamentsritning och modellering. Ledamot av Konstakademien 1774.
Jfr G. MALMBORG, Årres ritskola, i S:t Eriks årsbok, 1932.
Bland arbeten.
F. H. AF CHAPMAN, Architectura navalis mercatoria, Sthlm 1768: försättsblad med utsikt av Stockholm från Saltsjön, 1768, kpst.
Charta öfwer Götha elfs och Trollhättans belägenhet, 1770.
Charta öfwer slussarne wid Carlsgraf och Åkerström, 1770.
Charta öfwer Trollhätte slusswerk, 1770.
Hultmark, 1944.
1703-1730.
Son till Johann Baptist Homann. Fortsatte faderns verksamhet, men dog redan 1730. Han testamenterade företaget till två av sina vänner under förutsättning att det skulle drivas under namnet 'Homanns Erben'. Verksamheten fortsatte under detta namn till 1848.
Allg. d. Biogr.
Gulddistriktet Klondike - ca 1897.
Hertigdömet Östergötlands vapen - Svecia Antiqua et Hodierna.
Felice, Fortunato Bartolomeo de.
Biografiska uppgifter:(1723-1789), 2nd Greve av Panzutti, italiensk adelsman, författare, vetenskapsman och en av 1700-talets viktigaste utgivare.
Fortunato Felice var äldst av en syskonskara av sex i en Napolitansk familj i Rom. Efter studier hos Jesuiterna i Rom och Neapel så prästvigdes han 28 maj 1746. Under studierna i klostret San Francesco i Ripa upptäckte han och förälskade sig i fysiken samt blev vän med Celestino Galiani. Densamme gav senare Fortunato Felice de bägge professorsstolarna i antik och modern geografi samt experimentell fysik och matematik vid universitetet i Neapel.
Felice gifte sig med grevinnan Panzutti 1756 och blev därmed den andra greven av Panzutti då grevinnan överlät titeln i enlighet med den förste grevens testamente. De religiösa myndigheterna såg inte på detta med blida ögon och paret tvingades fly till Schweiz där grevinnan avled 1759. Felice gifte då om sig med en schweizisk kvinna för att behålla sitt Schweiziska medborgarskap, konverterade till protestantismen och klippte alla band med Italien.
Felice grundade 1762 ett förlag i Yverdon och kom att ge ut flera vetenskapliga verk, kulmen kom under åren 1770-1780 då Felice både stod som medförfattare, huvudredaktör och utgivare till den monumentala Encyclopédie ou dictionnaire universel raisonné des connaissances humaines, även känd som Yverdon-encyklopedin.
Felice fick med tiden titeln Vicomte av Yverdon vilken än idag tillsammans med grevevärdigheten går i arv.
Encyclopédie d’Yverdon trycktes mellan åren 1770 och 1780 i den Schweiziska staden Yverdon varifrån den fått sitt namn. Utgivare och huvudredaktör var italienaren Fortunato Bartolomeo de Felice, en kyrkans man vilken hade flytt från Italien och påven upp till det protestantiska Schweiz.
Till skillnad från de övriga verk som utkom efter Diderot och d’Alemberts Encyclopédie, även känd som Paris-encyklopedin, är inte Yverdon-encyklopedin en piratkopia utan en kraftigt utökad och reviserad upplaga. Mer än 30 medförfattare, bland annat Leonard Euler och Jean-Jacques Rousseau, arbetade med att dels revidera och korrigera samt utöka Paris-encyklopedins artiklar, och även skriva nya artiklar. Av olika anledningar kunde inte Rousseau skriva under eget namn utan artiklarna signerades av Felice, Voltaire upptäckte dock detta och fördömde arrangemanget. Paris-encyklopedins anti-religiösa grundsyn mattades av och framförallt ersattes med en protestantisk grundsyn med tidvis besk kritik mot påven och den katolska kyrkan. Detta gjorde att Yverdon-encyklopedin fick stora framgångar i Nordeuropa.
Yverdon-encyklopedin består av 58 volymer varav 42 är ordinarie textband, 6 supplement och 10 planschvolymer, allt i kvarto. Totalt innehåller encyklopedin 75.000 artiklar och 1.200 illustrationer fördelat på 37.378 sidor, ett monumentalt verk, speciellt för denna tid.
Upplagan blev även den stor på 3.000 exemplar och försåldes via Berns Société Typographique.
Bland arbeten:
Encyclopédie ou dictionnaire universel raisonné des connaissances humaines.
- Se bild.