Felice, Fortunato Bartolomeo de.
(1723-1789), 2nd Greve av Panzutti, italiensk adelsman, författare, vetenskapsman och en av 1700-talets viktigaste utgivare.
Fortunato Felice var äldst av en syskonskara av sex i en Napolitansk familj i Rom. Efter studier hos Jesuiterna i Rom och Neapel så prästvigdes han 28 maj 1746. Under studierna i klostret San Francesco i Ripa upptäckte han och förälskade sig i fysiken samt blev vän med Celestino Galiani. Densamme gav senare Fortunato Felice de bägge professorsstolarna i antik och modern geografi samt experimentell fysik och matematik vid universitetet i Neapel.
Felice gifte sig med grevinnan Panzutti 1756 och blev därmed den andra greven av Panzutti då grevinnan överlät titeln i enlighet med den förste grevens testamente. De religiösa myndigheterna såg inte på detta med blida ögon och paret tvingades fly till Schweiz där grevinnan avled 1759. Felice gifte då om sig med en schweizisk kvinna för att behålla sitt Schweiziska medborgarskap, konverterade till protestantismen och klippte alla band med Italien.
Felice grundade 1762 ett förlag i Yverdon och kom att ge ut flera vetenskapliga verk, kulmen kom under åren 1...
Bland arbeten.
Encyclopédie ou dictionnaire universel raisonné des connaissances humaines.
Död 1696.
Holländsk matematiker. För firman van Keulen (se denne) utarbetade han under 1690-talet ett sjökartverk. 'De nieuwe groote lichtende Zee-Fakkel' som senare kom i flera upplagor. På titelbladet kallar han sig 'Geometra en Leermester der Wiskunst'.
Bland arbeten.
De nieuwe groote lichtende Zee-Fakkel.
Phillips.
1812-87.
Engelsk geograf. Han var son till James Wyld (se denne). Fick först militär träning men gick snart över till faderns verksamhet. Han köpte William Fadens (se denne) kartförlag och blev 1830 medlem av Royal Geographical Society. Hans företag blev med tiden mycket omfattande och 1854 fanns den på tre olika ställen i London. Som kartutgivare ansträngde han sig alltid för att tillgodose det aktuella behovet. I hans produktion finner man således specialkartor över guldgrävardistrikt, krigskartor osv. Hans 'Popular Atlas' fick stor utbredning. Wylds kartor kom ofta kompletterade med värdefulla geografiska upplysningar. Hans största verk som geograf var emellertid en väldigt väl genomarbetad jordglob, som han slutförde 1851. Den var 60 fot hög, 40 fot i diameter och upplyst med gas. Wyld hade titeln kunglig geograf.
Bland arbeten.
Popular Atlas.
Dict. nat. biogr.
Vägvisare för XI Olympiaden i Berlin - 1936
Cederholm - C. H. Tersmeden ca 1900.
I vår förra årsbok berättade vi om Frans Lindström och en del andra Stockholmskonstnärer, som var föga kända. Det var egentligen en omarbetning av en liknande artikel i vår årsbok 1951, då Frans Lindström för första gången gjordes känd för allmänheten. På grund av det stora intresset för Lindströms akvareller har emellertid årsboken 1951 sedan flera år tillbaka varit totalt slut. Att vi återigen tar upp detta ämne beror på att vi alldeles nyligen fått bekräftat att Frans Lindström var vår utan jämförelse produktivaste Stockholmsskildrare i bild och att vi fått tillgång till troligen hela hans konstnärliga kvarlåtenskap.
I slutet av förra året fick vi kontakt med Lindströms systerson Folke Fredin och genom honom med Lindströms dotter, fru Dagny Jansson, den enda kvarlevande av Lindströms tre barn. Hon hade i förvar - på sätt och vis utan att riktigt veta om det - faderns många hundra skisser till akvareller och en mängd bildmaterial av olika slag. Då Lindström avled 80-årig 1954 tog sonen Gösta hand om det och paketerade det omsorgsfullt i ett par resväskor. Endast två år senare gick också Gösta bort och då flyttades hans tillhörigheter till systern Dagny. Det var i hennes källare som hon och Folke Fredin letade fram det och lämnade det till oss. Lika värdefullt var det att dessa båda kunde berätta så mycket om Lindströms liv och verksamhet och både rätta till och komplettera de sparsamma uppgifter, som vi omkring 1950 fick från en släkting till Lindström och försäljare av hans akvareller, Olle Hillberg.
Här redovisa vi nu något av det nya vi fått veta av Lindströms dotter och systerson. Hans far var finsnickaren F. C. Lindström, som hade Stockholms Central-Begrafnings-Byrå i Klara Strandgata 12, nuvarande Vasagatan, på 1880-talet och sin verkstad i Klarabergsgatan 42. Hans verkstad tillverkade kistorna och han kunde offerera 'I.Klass begrafning' i skulpterad ekkista för 350 kr ända ned till 'III.Klass' i lackerad kista för 28 kr och mycket tyder på att hans verksamhet hade en betydande omfattning. På 1870-talet bodde familjen i Gamla Stan men flyttade 1879, då sonen Frans var fem år, till Klara Strandgatan 8, nära intill verkstaden och begravningsbyrån. Fadern drev sin snickerirörelse ända in till mitten av 1890-talet, men begravningsbyrån lades ned något tidigare Vid ett inredningsarbete ombord på en båt i hamnen föll han överbord och drunknade vid denna tid.
Frans Lindströms mor var från Fliseryds kyrkby i Småland och hade en gång i tiden vandrat och arbetat sig upp till Stockholm. Medan maken arbetade med sina snickerier drev hon en speceriaffär i närheten och på kvällarna utförde hon svepningar och annat i samband med begravningarna. En av Lindströms tidigare akvareller, daterad l891, är en utmärkt vy från moderns födelseby.
I denna relativt välbärgade familj föddes sonen Frans den 18 juli 1874. Han hade i unga år helst velat bli musiker, men fadern ansåg detta vara ett föga aktningsvärt yrke. Under hela sitt liv förblev dock Frans en omtyckt sångare i sina umgängeskretsar. En kurs i Tekniska Skolan, motsvarigheten till nuvarande Konstfack, gav honom emellertid utbildning i målaryrket och en tid framåt försörjde han sig på detta med tecknandet och akvarellmålandet som hobby. Lindströms tio år yngre bror Thure fick med tiden en egen elektromekanisk verkstad i Klara Västra Kyrkogata 19 och satte upp ringledningar, portlås och tjuvlarm, men 1ängre fram blev han en mycket anlitad konstruktör och reparatör av bl a tändsticksmaskiner och avled under en affärsresa i Schweiz.
Yrkesmålaren Frans Lindström fann snart att hans hobby gav honom full sysselsättning. Redan tidigt hade han också börjat med beställningsarbeten, akvareller av hus och villor, som ägarna ville ha, och på detta område utförde han nog en hel del, som kanske är bevarat. Hans akvareller från Stockholm var dock huvudsaken och det sägs att han företrädesvis gav sig ut tidigt på söndagsmorgnarna då det inte var någon trafik för att i sitt skissblock teckna gatumotiven, delvis med färgkritor eller påskrift om färgerna.
År 1905 gifte sig Frans Lindström med Sigrid Helena Hillberg och flyttade till en lägenhet i Birkagatan 6. Fem år senare flyttade makarna till Huvudsta och bodde där först vid Fredsgatan och sedan vid Landsvägen (Sundbybergsgatan). Det är föga troligt att han då kunde skaffa sig någon nämnvärd förtjänst på målningsarbetet eftersom hans akvareller vunnit en mycket stor efterfrågan. Att han var en ovanligt fin och försynt människa omvittnas av dem som kände honom och att han var enastående arbetsam omvittnar förhållandet att han kunde försörja hustru och tre barn enbart på sin målarkonst. Trots att han inte gjorde några försök till reklam utan föredrog att vara okänd för den stora allmänheten och sina många kunder ökade oavbrutet efter- frågan på hans akvareller. Hans hustru och dotter fick ofta åka in till en pappershandel i city med hans verk och under åtskilliga år gick svågern Olle Hillberg omkring på kontoren med sin konst- portfölj och träffade alltid villiga köpare.
I ett par tidigare artiklar om Lindström har hans totala produktion med en viss tvekan uppskattats till bortåt 2 000 Stockholmsakvareller av olika storlekar, vilket redan då ansågs väl mycket. Hans kvarlevande anhöriga anser emellertid att denna siffra ligger betydligt närmare 5 000, kanske t o m mera. Om man utgår från att han var verksam som konstnär åtminstone 50 år så betyder det att han måste ha producerat ca 100 akvareller per år, vilket inte alls är orimligt. Vi ha sett sammanlagt mer än ett tusental och ha färgdiapositiv av bortåt 900 av dem. Det sägs att han ofta under sin brådaste tid lade ut en rad färdiga skisser och efter hand lade in de olika färgerna på dem. Men man får inte tro att han släppte ut ett arbete, som han ej ansåg fullgott. Mycket lär ha hamnat i papperskorgen.
Under sådana förhållanden är frans Lindström utan jämförelse vår produktivaste Stockholmsskildrare i bild. Det konstnärliga värdet av hans verk är ju underkastat en subjektiv bedömning - allmänheten värderar det som god och dekorativ bildkonst, men utövande konstnärer och kritiker ha naturligtvis en modernare uppfattning - så det skall vi inte ge oss in på, nog sagt att hans tusentals akvareller bjöds ut till sådana priser att ingen köpare blev lurad utan tvärt om nu, sedan saluvärdet tiodubblats, bör känna sig mycket belåten. Det största värdet av dessa bilder ligger i att han omsorgsfullt avbildat det Stockholm som sedan försvunnit, en verklig kulturgärning som i våra dagar skulle ha varit värd det största erkännande och utmärkelser.
Genom kontakten med hans anhöriga är det nu möjligt att ge korrekta uppgifter om hans sista tid som konstnär. I mitten av 1940-talet drabbades han av en hjärnblödning och blev delvis förlamad, men genom sjukgymnastik och en okuvlig livsvilja förbättrades han så mycket att han kunde återupptaga sitt måleri. Det sägs att han under dessa sina sista år t o m gjorde bättre arbeten än tidigare, kanske därför att han hade mera tid att ägna dem omsorg. Ännu nästan ett tiotal år kunde han fortsätta sitt arbete, men en tilltagande cancer i matstrupen, som han dock tåligt genomled, lade honom i graven 1954.
Vi har tidigare nämnt Frans Lindströms son Gösta, född 1906 och död 1956. Fadern hade önskat att sonen Gösta skulle bli musiker och inte målare, men Gösta föredrog att utbilda sig till dekorationsmålare med antikförgyllning som specialitet och gjorde som sådan en lång tid arbeten åt Konsum. Hans hobby blev karikatyrteckning och vi ha sett många mycket lyckade arbeten av hans hand, bl a ett porträtt av fadern, som vi här återger. Det är flera av Frans Lindströms närstående som haft konstnärliga anlag. En bror till hans hustru var konstnären Einar Hillberg i Eskilstuna, som där haft flera utställningar av sina arbeten. Hovkapellisten Axel Fredin, gift med Frans Lindströms syster, var också en känd karikatyrtecknare med signaturen 'Den elaka herrn i diket', som medarbetade i Scenen och Svenska Dagbladet.
Tidigare visste vi inte att Lindström också målade en hel del tavlor i olja och gjorde det bra. Bl a ha hans syskonbarn fått sådana. Några tuschteckningar, kolorerade Stockholmsmotiv med Lindströms signatur, ha vi fått veta är från hans tidigare år. Vid några tillfällen ha vi sett Lindströmakvareller, som verkat något tvivelaktiga beträffande äktheten. Lindströms systerson Folke Fredin berättade också för oss att prins Eugen på Waldemarsudde av en kännare blivit uppmärksamgjord på att han hade några Lindströmar av tvivelaktigt ursprung. Prinsen satte sig då i förbindelse med Lindström och inbjöd honom till ett besök, vilket resulterade i att Lindström mönstrade ut 3 eller 4 akvareller, som han inte var mästare till. Det finns sålunda efterbildningar, men troligen endast ett fåtal och rätt mycket avvikande från Lindströms stil. Däremot var det mycket vanligt att en skiss av ett omtyckt motiv lades till grund för ända upp till 5 á 6 akvareller, sinsemellan något olika i oväsentliga detaljer.
Nästa år är det 100 år sedan Frans Lindström föddes och vi planera att då ordna en utställning av hans arbeten jämte många av de skisser han arbetat efter. Intresset för hans konst tycks inte minska.
A. F-m.
(Ur Stockholms borgargilles årsbok 1973.) - Se bild.
