Hallands bataljon

Hallands bataljon uppsattes 1813, då det bestämdes, att Hallands läns beväring skulle göra tjänst till lands och att till en början 600 man skulle bilda Hallands läns 1:a infanteribataljon, vilken ombord på arméns flotta deltog i fälttåget mot Norge 1814. Till 1835 löd Hallands bataljon under chefen för Älvsborgs regemente; 1835—1901 var den ett självständigt truppförband. Hallands bataljon vapenövades till 1833 i Varberg, därefter till 1857 i Halmstad och 1857—1901 på Skedalahed. 1902 sammanslogs Hallands bataljon med Värmlands fältjägarkår till Vaxholms grenadjärregimente.

Hallands regemente. I 16, leder sitt ursprung från ett fältregemente, som 1624 organiserades av Gustav II Adolfs landsregementes i Västergötland-Dal nordvästra rekryteringsområde, småningom efter 1634 kallat Västgöta-Dals regemente. Vid indelningsverkets genomförande roterades detta, varvid 4 kompanier uppsattes inom Västergötland och 4 inom Dalsland. Regementet har sedan sin tillkomst deltagit i flertalet svenska krig, och dess fanor uppta segernamnen Lützen 1632, Leipzig 1642, Lund 1676, Gadebusch 1712. I samband med Västgöta-Dals regementes överflyttning till Halland 1902 ändrades detta regementes namn till Hallands regemente. Regementet har vapenövats till 1863 på Nygårdsängen, 2 km söder om Vänersborg, från detta år till 1906 på Grunnebohed; 1902—06 vapenövades en bataljon på Skedalahed. 1906 inflyttade regementet i nybyggda kaserner i Halmstad. Hallands regemente tillhör 3:e militärområdet.

Ur SVENSK UPPSLAGSBOK, 2:a uppl. band 12, sid 760.1949.